USA 2.0
Long time no see.
För en månad sedan flyttade jag tillbaka till Houston. Sedan dess har huvudet gått på helvarv dag som natt. Det gör det fortfarande.
Att försöka kombinera inkomster med utgifter, arbetstimmar med volontärarbete, bilköp och försäkringar med rätt papper och finansiell stabilitet... Jag tror jag växt från 16 års mental ålder till minst 30 på bara ett par veckor.
När jag kom hit trodde jag att det skulle vara en dans på rosor. Hitta jobb kan väl inte vara så svårt, alla mexikanare lyckas ju. Lägenhet? Nejdå, jag har koll på detta. Bil? Jag lånar väl någon polares. Icke sa nicke.
Jobben kräver pappersarbete eller utbildning, lägenheten kräver minst 6 månaders kontrakt eller så får man betala dubbel hyra vilket är finansiellt omöjligt när man är 20 år och arbetslös, möjligheterna till festande i en storstad som Houston tar onödigt lätt bort fokus från tråkigheter som jobbsökande och att köpa bil? Nej, då måste du ha ett giltigt amerikanskt körkort för att registrera bilen och skaffa försäkring. För att få ett amerikanskt körkort? Ett VISA eller Greencard.
Så småningom löste sig det mesta. Jag hittade en lägenhet att dela med en bekant. Fick låna värdfamiljens bil i utbyte mot att vara barnvakt och hushållerska två dagar i veckan, och så började jag jobba på en mexikansk restaurang och en after hours klubb som cocktail värdinna. Sedan då?
Min älskade storebror bestämde sig för att komma hit och DJ:a i tre månader. Plötsligt behöver jag nytt boende för att han ska kunna bo tillsammans med mig. Hitta ny lägenhet i Houston på mindre än en vecka till ett relativt bra pris är näst intill omöjligt.
Schemana med jobben klickade inte längre så jag fick endast behålla jobbet som cocktailvärdinna. Tiderna? 02.00-06.00 fredagar och lördagar. Lön? $200/vecka. Hyra? $750/månad.
Efter att ha i princip tömt mitt svenska sparkonto tyckte jag att räddningen kom. Ett jobb som möbelförsäljare, lön cirka $1000/vecka. Vad händer då? En rattfyllerist kvaddar min bil.
Hittade en lägenhet, sa upp denna. Utflyttning sker senast idag (30/9). Inflyttningsdatum på nästa lägenhet? 12/10. Åh, och imorgon får jag tydligen besök från en au pair från Chicago som jag lovat kunde bo hos mig. Enda problemet är att jag inte längre har något boende. Jag hade dessutom lovat att hämta henne på flygplatsen kl 16.30, enda problemet är att jag börjar jobba kl 15.00.
Nu har jag somnat på tangentbordet två gånger på grund av mental utmattning. Snälla. Kan. Allt. Bara. Lösa. Sig. Nu. Tack.
Jag vägrar ge upp och åka hem.
För en månad sedan flyttade jag tillbaka till Houston. Sedan dess har huvudet gått på helvarv dag som natt. Det gör det fortfarande.
Att försöka kombinera inkomster med utgifter, arbetstimmar med volontärarbete, bilköp och försäkringar med rätt papper och finansiell stabilitet... Jag tror jag växt från 16 års mental ålder till minst 30 på bara ett par veckor.
När jag kom hit trodde jag att det skulle vara en dans på rosor. Hitta jobb kan väl inte vara så svårt, alla mexikanare lyckas ju. Lägenhet? Nejdå, jag har koll på detta. Bil? Jag lånar väl någon polares. Icke sa nicke.
Jobben kräver pappersarbete eller utbildning, lägenheten kräver minst 6 månaders kontrakt eller så får man betala dubbel hyra vilket är finansiellt omöjligt när man är 20 år och arbetslös, möjligheterna till festande i en storstad som Houston tar onödigt lätt bort fokus från tråkigheter som jobbsökande och att köpa bil? Nej, då måste du ha ett giltigt amerikanskt körkort för att registrera bilen och skaffa försäkring. För att få ett amerikanskt körkort? Ett VISA eller Greencard.
Så småningom löste sig det mesta. Jag hittade en lägenhet att dela med en bekant. Fick låna värdfamiljens bil i utbyte mot att vara barnvakt och hushållerska två dagar i veckan, och så började jag jobba på en mexikansk restaurang och en after hours klubb som cocktail värdinna. Sedan då?
Min älskade storebror bestämde sig för att komma hit och DJ:a i tre månader. Plötsligt behöver jag nytt boende för att han ska kunna bo tillsammans med mig. Hitta ny lägenhet i Houston på mindre än en vecka till ett relativt bra pris är näst intill omöjligt.
Schemana med jobben klickade inte längre så jag fick endast behålla jobbet som cocktailvärdinna. Tiderna? 02.00-06.00 fredagar och lördagar. Lön? $200/vecka. Hyra? $750/månad.
Efter att ha i princip tömt mitt svenska sparkonto tyckte jag att räddningen kom. Ett jobb som möbelförsäljare, lön cirka $1000/vecka. Vad händer då? En rattfyllerist kvaddar min bil.
Hittade en lägenhet, sa upp denna. Utflyttning sker senast idag (30/9). Inflyttningsdatum på nästa lägenhet? 12/10. Åh, och imorgon får jag tydligen besök från en au pair från Chicago som jag lovat kunde bo hos mig. Enda problemet är att jag inte längre har något boende. Jag hade dessutom lovat att hämta henne på flygplatsen kl 16.30, enda problemet är att jag börjar jobba kl 15.00.
Nu har jag somnat på tangentbordet två gånger på grund av mental utmattning. Snälla. Kan. Allt. Bara. Lösa. Sig. Nu. Tack.
Jag vägrar ge upp och åka hem.
