ID-bricka.
En av många finurliga lagar här i USA är den som gäller ID-bricka på sina djur. Halsband är obligatoriskt med djurets namn samt ägarens telefonnummer (även en extra tagg med microchip-nummer brukar de insistera på). Detta kom väl till hands idag!
I morse hoppade jag in i bilen för att åka till gymmet. Plötsligt hoppar en hund ut i gatan så att bilen framför mig tvärnitar, och jag var bara glad att jag inte smällde in i honom. Han körde vidare när hunden flyttat på sig, jag stannar för att se om någon ägare kunde synas till.
Hunden ser ut att vara något halvår gammal, en svart schäfermix av något slag. Strör omkring alldeles stressad och orolig och hoppar rakt ut i gatan framför förbipasserande bilar och jagar sedan efter dem. Ett flertal bilar är fruktansvärt nära att köra över stackaren. I bakluckan hade jag mitt koppel från djurhemmet, men jag försökte fånga in hunden i över en timme. Hundgodis, hundmat eller bara att huka sig ned och prata med henne fungerade inte. Jag hämtade till och med Barkley (vår lilla hund), men hon fortsatte vara skygg.
Jag ringde sheriffen för att få hjälp innan det skedde en olycka men det dröjde ännu någon timme. Under tiden hann jag lura in henne i vår bakgård och stänga grinden, sedan överöste jag henne med hundmat och vatten. Från hennes halsband fick jag tag på ägaren som efter ytterligare någon timme var på plats för att plocka upp hunden. Lyckligtvis hade hon halsband på sig, vilket var avgörande för att hon fick bli upphämtad av sin ägare istället för hundfångaren.
Moral of the story:
Snälla, snälla sätt ID-bricka med ert telefonnummer på era djur. Det kan vara så avgörande. Microchippa de också!
Detta är alltså Olive. Mitt tidsfördriv denna morgon.
