Borta bra men....
.... Nä, borta bäst!
Jag längtar tillbaka till Houston. Sverige gör mig klaustrofobisk. Allt är byggt i miniatyr; husen, motorvägarna, affärerna... Jag är van vid mataffärer lika stora som shoppingcenter, sju filer i samma riktning och höghus med minst tio våningar. Allt är så litet här hemma i Sverige, Västerås känns som en liten förort. Tänk er att ha bott ett år i en stad med tio miljoner invånare. Tio MILJONER. Det är som att sätta hela Sveriges befolkning i en stad. Sedan är Houston förvisso ca 12 mil från nordväst till sydöst.
Det finns dock en massa bra grejer med Sverige också. Igår fick jag smälla i mig ett enormt påskägg, till frukost drack jag svenskt (!!) kaffe och åt äggmackor med kaviar och knäckemackor med prästost. Sedan har jag kramats med hela min underbara familj i två dagar och i eftermiddags fick jag överraska min bästis genom att oväntat plinga på hennes dörr. Det kändes som om det var igår och inte ett helt år sedan vi sågs sist, och vi har knappt pratat under mitt år i USA så det var skönt att det inte var stelt haha!
Sedan har jag fått äta glass idag också. Daimglass! Och jag fick äta Polly också. Mycket ätandes nu men nästa vecka är jag tillbaka på banan när det gäller träningen igen.
