Svenne i Texas

933.120 minuter 

15.552 timmar

648 dagar

92,5  veckor

Ett år, nio månader och åtta dagar

 

Så längesedan är det som jag tog första steget att flytta utomlands, och sedan dess har jag varit på konstant resande fot. Kommer hem till Sverige här och var för att se hur min älskade familj har det, säga ett snabbt hej och hejdå till alla fina vänner och byta ut kläderna i resväskan för nya äventyr. 

 

Många har svårt att förstå sig på min livsstil. Hur orkar du? Hur vågar du? Varför trivs du inte i Sverige? 

 

Jag försöker klura ut om jag njuter av livet eller stressar igenom det. Både och, skulle jag säga. Det är svårt att svara på ifall jag tar bättre beslut än mina vänner som redan är halvvägs igenom sina läkarexamen. Här står jag, utan utbildning, ofta nära inpå pank. Ingen trygghet varken i nutid eller framtid. Jag har ingen aning om ifall jag får någon lön nästa månad eller om jag kommer ha någonstans att bo. Många tycker att jag är galen. Det tycker jag också ibland. Jag är ju trots allt något utav ett kontrollfreak, så lite stabilitet hade varit skönt. Skönt men tråkigt. 

 

Så börjar jag debatten med mig själv igen, om det är tryggt, stabilt och avslappnande att skaffa lägenhet och jobb i någon svensk stad. Att veta vad som händer imorgon. Inte speciellt mycket oförutsägbart, inte risken att bli pank. Ha råd att resa, någon gång om året eller två, när man får ta semester. 

 

Sedan kommer mitt alterego tillbaka från lunchrasten, slår min tråkiga Svensson på fingrarna och ryter åt mig att genast hitta på nya äventyr. Tänk vad mycket vackert det finns där ute som du ännu inte sett. Vad mycket häftigt det finns att uppleva. En veckas semester någonstans ger dig egentligen ingenting. Du kanske ser ytan av det vackra. Simmar lite i hotellets pool. Någon kväll skippar du All inclusive-menyn och tar du dig ut till en lokal restaurang för en lokal måltid. Tycker det smakar lite konstigt, längtar efter köttbullar igen. Jag tror inte att man under en eller två veckor hinner uppleva kulturen, livsstilen, traditionerna. Det tar minst några månader. Och vad är vitsen med att resa om inte för att uppleva kulturen, livsstilen och traditionerna? Att bli en del av lokalbefolkningen?

 

Jag har en hatkärlek till livet som backpacker. Jag älskar att bevisa mig själv fel. Utmana min Svensson. Ta död på mitt kontrollbehov. Utplåna mina stereotyper och förutfattade meningar. 

 

Är jag smart som fortfarande inte gör någonting alls för att främja min ekonomiska situation som 35-åring? Nej, förmodligen inte. Är jag vis som tar vara på varenda sekund av varje dag? Ja, verkligen. 

 

Är jag som 35åring hellre pank på en strand i Indonesien, än måttligt framgångsrik i ett mörkt och kallt Sverige? Definitivt. 

 

Mitt motto?